Blades of glory

Vinter är lika med istider, som är lika med halktider. Jag har trillat omkull - lika ograciöst varje gång - minst fyra gånger:

  • med cykeln (mitt i en bilrondell, vilket inte är den smidigaste platsen)
  • när jag bara promenerade
  • en natt i berusningens tecken (blackout, minns bara att jag vaknade upp på rygg). Fast å andra sidan var det nog ingen snö då, bara blött gräs
  • i går, när jag skulle korsa samma gräsplätt som nämndes ovan.

Det har säkert varit fler fall än så men dessa har etsat sig fast i min hjärna. Jag har alltså bokstavligen landat på rumpan eller helt raklång på marken vid alla tillfällen. Ibland har jag haft publik också. Pinsamt!

Dags att investera i ett par halkskydd som man fäster på skon månne?


Scream

I dag har jag skurit mig tre gånger. Jag rakade benen och slant med hyveln. Det blev inga större märken men ändå, tre blodstrimmor på två ben kan inte vara ett väl utfört arbete! Blodbad är ju så sällan önskvärt.

Slutsats: När man rakar benen ska man hålla fokus på det och inte låta andra tankar inkräkta!


Systrar i jeans

Har du varit på kill/tjejkalas?

Kommer ni ihåg den frasen från grundskolan? Flitigt använd varje gång man såg någon med öppen gylf. Pinsamt värre varje gång. Ja, inte för att jag direkt kan minnas att jag själv utsattes för dessa hårda ord under min uppväxt, men ändå. I går var det dock jag som var på killkalas i så fall. På föreläsningen märkte jag att där var en stor öppning i byxskrevet! Bye bye Gul & Blå-jeans.

Nyare inlägg
RSS 2.0