tankeklotter

Vinter är lika med istider, som är lika med halktider. Jag har trillat omkull - lika ograciöst varje gång - minst fyra gånger:

• med cykeln (mitt i en bilrondell, vilket inte är den smidigaste platsen)
• när jag bara promenerade
• en natt i berusningens tecken (blackout, minns bara att jag vaknade upp på rygg). Fast å andra sidan var det nog ingen snö då, bara blött gräs
• i går, när jag skulle korsa samma gräsplätt som nämndes ovan.

Det har säkert varit fler fall än så men dessa har etsat sig fast i min hjärna. Jag har alltså bokstavligen landat på rumpan eller helt raklång på marken vid alla tillfällen. Ibland har jag haft publik också. Pinsamt!

Dags att investera i ett par halkskydd som man fäster på skon månne?