tankeklotter

Dagens ord : Egal = likgiltig

Jag är nog fånig, men jag tycker inte om cigarettstumpar som ligger och glöder på marken. Trots att risken för brand är liten så här års så tycker jag att man kan fimpa den helt. Jag är väl lite paranoid som tänker att ett torrt löv, en liten pappersbit eller liknande kan fatta eld och sedan brinner hela jorden ned, men ändå. Ett stamp är allt som krävs. Jag stampade på en cigg i dag.

Diadem gör ont. De skaver bakom öronen något fruktansvärt. En acessoar från helvetet. Vem vill få små kliande skorpor bakom öronen liksom? Inte jag. Men jag pallar inte ha luggen stickandes i ögonvitorna just i kväll, det är ju min stora soffliggarkväll! Då gäller det att ha full sikt till TV:n. Så jag får stå ut.

Hur utmattande är det egentligen att jobba heltid och slita arselet av sig varje dag? Med tanke på alla fullvuxna människor som sitter och sover på tåget verkar det vara vanligt förekommande. Jag ser hur dem nickar till, lutar lite väl mycket åt höger/vänter/framåt. Är det illa så blir den där lutningen något intim när personen råkar somna och nästan vila huvudet mot den okända passagerargrannen, som i sin tur besvärat skruvar på sig. Kommer vi alla att bli tågsovare? Kommer jobbet att förgöra oss, tvinga oss till att omedvetet tugga fragma med en proppfull tågvagn som publik? Om så är fallet finner jag det oroväckande.

Förutom att jag redan är sms-nazi konstaterade gårdagens måndagsmys att jag även är en You tube-nasist. Jag tycker verkligen inte att alla små videoklipp är hysteriskt roliga, så är det bara. Måndagsmyset var för övrigt en lyckad operation. Den fick dock ett abrupt slut i form av en brand i ett närliggande hus. Vi rusade ut på balkongen och såg hur byfolket samlades nere på gården. Röklukten stack i näsan men brandkåren tog god tid på sig, tydligen var det inte så akut. Vi misstänkte att Eskilstuna-Kurirens reporter var där före räddningstjänsten... Någon eld såg vi inte men i morse hörde jag på radion att branden tydligen var anlagd och rubricerades som mordbrand. Det var något tygstycke som hade fattat eld nere i källaren, men ännu fanns det inga misstänkta. Little Chicago strikes again.

Jag har ont i halsen, men inte på insidan. Det här är en mer fysisk smärta. Jag uppmärksammade detta i morse när jag satt på tåget mot Eskilstuna. Det känns ungefär som träningsvärk, men kan man få träningsvärk i halsen? Och vad fasen har man gjort som i så fall har givit upphov till det?! Det är dagens fundering det. Möjligtvis är det lördagsnattens lilla svusch, som jag nämnde i föregående inlägg, som spökar. I så fall var fallet lite hårdare än jag trodde. Man skulle också kunna beskriva känslan som att vara bakis, men det är ju föga troligt att lördagen lämnade sådana spår. Näe, det köper jag inte! Men något är det i alla fall, för ont gör det ju. Mest ont gör det om jag trycker på strupen. Tur då att inte just det hör till mina vardagliga sysselsättningar.